Då Jesper i nyhetsbrevet efterlyste lite roliga anekdoter så får jag bidra med en från ett par månader sen :-)
Var inne och partajade lite en lördag i Chelsea och det blev odrägligt många hutlösa drinkar i vanlig ordning. Hade för kul för att vilja lämna festandet i tid för nattåget hem så jag fick låna kompisens lägenhet medan han sov hos sin tjej.
Nåväl, ligger där och slumrar in när jag plötsligt hör oväsen utanför på gatan. Låter som fotbollssånger fast på ostadiga ben. Märkligt tänkte jag då derbyt mellan Chelsea och Arsenal inte skulle spelas förrän på söndagen. Efter ett tag så slår det mig att det är något bekant som skränas där ute... "Åh vi e juuurgåååårn, jurrgårns if och vi e balblablablblalblbbla etc"...
Då jag för det första är rätt sugen på att sova och för det andra inte uppskattar skräniga djurgårdare i allmänhet bestämde jag mig för att ha lite kul... Öppnade ett av de små fönstren ljudlöst och vrålar sen "Djurgårdsjävlar, nu FAN ska ni få stryk". Duckar och skjuter igen fönstret. Där nere står två killar nu helt paranoida och vänder sig åt alla håll samtidigt som den större av dem, med tveksam röst ropar "Vad för pack e ni". Efter typ 20 sekunder så säger den mindre snubben: "Äh fan Steffe jag drar nu" och börjar gå med snabba steg mot South Kensington. "Steffe" tittar runt en sista gång och joggar sen efter :-D
Black Army's Londonfraktion lägger ännu en seger till högen utan att behöva ta till något som helst våld B)
| QUOTE (Harre @ Jul 27 2007, 03:29 PM) |
| Black Army's Londonfraktion lägger ännu en seger till högen utan att behöva ta till något som helst våld B) |
Sådana segrar gillar vi!
Ditt inlägg fick mig att tänka på en text från en inte helt obekant Gnagare i "Att vara ExilGnagaretråden" från 2003. Så här skrev han :
| QUOTE |
| ag sitter i bilen på väg till tågstationen i Angoulême utanför Cognac (skulle till Paris), morgontrafiken är hemsk och det är varmt. Tiden verkade krypa fram och jag var lite frustrerad. Stannar på rött ljus, och suckar tungt (igen). Helt plötsligt vaknar jag till liv. Över gatan skrider en snubbe i IFK Sillstryp tröja - ser jag rätt, blåvit med - ja fan, ICA på bröstet. Vad fan nu? Plötsligt får jag en bisarr iver att hoppa ut ur bilen och vråla "Hata hata Göteborg" eller sjunga "Stackars lilla Jutteborg, åker alltid hem i sorg...". Som bortblåst var trafikstockningen, värmen och rödljusen - med ens infann sig samma energi som annars är förbehållt Råsunda, ni vet den som kommer från magtrakten och bara väller fram när man vrålar "AIK" hämningslöst. Sillstryparn försvann in i en butik, men nu var Mary Poppins i gång i bilen. Jag sjöng AIK-sånger och trummade på ratten och hade fått en energi-kick som är få förunnat. Det var nästan tråkigt att komma fram till stationen, parkera och gå ur bilen. Men jag kände mig som en kung. Eller lite galen. |
Skall försöka flytta ditt inlägg till just den tråden då den passar perfekt just där! Tackar för bidraget!
Svarta armen i Melbourne....tjenixen alles!
Första inlägget för min del, inspirerat av anekdoter frn Chelsea o Frankrike respektive...såååååå mitt lilla bidrag som följer:
Tidpunkten är runt julen 2004 när syrran o kusinen dyker up med sina respektive pojkvänner för att bo hos Big Brother (jag, dåra asså...) i Melbourne efter några månaders kringflackande runt Australien så som är vanligt. Så huset är riggat upp med 4 extra sängar, kylskåpet full med kalla VBs och BBQn på högvarv....så dyker de upp, alla 4...PLUS två extra figurer med tydlig Stockholms dialekt, rakade skallar och oslug uppsyn och lite dryga när de bjuder in sig själva...
ja, man är ju naturligtvis gästvänlig mot alla generellet, o mot svenska resenärer frmför allt så jag bjöd på en pilsner medans jag funderade på om huruvida det fanns plats för dessa extra två figurer, gav syrran en menande bläng...bryter isen med två oannonserade figurerna ungefär såhär:
"ja, själv e man ju från Hässelby och naturlig Gnagare, det hörs ju att ni är ifrån Stan så törs man hoppas på att ni också är svartgula i själen...?"...varpå dryg figur nummer 1 svarar skamset.."nä, vi e Gårdare..." Jamendåså, då var beslutet genast så mycket enklare..."kanske jag kan visa vägen till ett billigt o bra vandrarhem i Melbourne City eftersom vi INTE har plats för er två...?" Lite besviket (syrran hade antagligen mini-lovat att det fanns plats hos brorsan, men "glömt" att checka detta...) sade Gårdare no.2...jaaaa...det vore kanske bra om det inte finns plats här...? (vilket det naturligtvis INTE fanns...)
Ok, sa jag, jag kör först o ni kör efter till vandrarhemmet...och så slutar historien....
Ja, det kanske bör tilläggas att jag glömde (i hastigheten att bli av med DO) att berätta att det vandrarhem som Bröderna Gårdare blev ledda till inte är MEST BERÖMT för sin heterosexuella kundkrets...hoppas att ni sov gott, grabbar, om än inte för djupt...?
Avdelningarna: "ALLTID steget efter" och "Det är tufft att spela borta..."
exilgnagare: Det roliga är ju att det är Mary Poppins själv som skrev det inlägget!
Exakt. Det är klass på folket som driver Gnagetskutan framåt!
